de psykiska effekterna är stora och då menar jag inte bara negativt utan även posetivt. Man träffar mycket nytt folk som ger en energi när det känns lite tugnt, man har chansen att känna att man är bra på något och det är på något konstigt sätt avslappnande och lungnande i all stress. det negetiva som kan påverka en psykiskt är vännerna utanför teatern och då menar jag inte att dom påverkar en utan mer att man har så mycket tid och fokus på musikalen att det inte finns tillräckligt mycket tid kvar till alla vännerna. det låter hemskt och tro mig det är inte lätt att få ihop allting. den mesta lediga tiden går åt att planera musikaldagarna eller möjligtvis försöka sova lite. 

nu kanske ni tänker, hur orkar hon med och hur kan hon riskera allt så mycket? 
det finns ett enkelt svar på den frågan: Jag brinner för det så mycket att man på något konstigt vänster klarar av det utan att man själv förstår hur.
När man går upp på scenen försvinner allt, alla tankar, alla bekymmer och man är ett med scenen. man är inne i sin roll så otroligt mycket och det är så skönt. har man ingen energi bakom scenen så får man fasen det när man tar första steget ut. det går inte förklara mer än att jag älskar det här något enormt och jag förstår någonstans i mitt huvud att det är det här jag ska syssla med. 
jag har fått endel kommentarer och att jag strålar på scenen, att jag ler med hela ansiktet och det syns att jag älskar det jag gör. och det stämmer till 100%. 
jag har verkligen sämst självförtroende och det är ingenting jag är stolt över eller skyltar speciellt mycket men det tränger sig tyvärr på mer och mer inom teatern, att jag börjar tvivla på det jag håller på med, samtidigt som jag någonstans anser att jag är lite bra, fast bara lite. det är då stödet från kompisar kommer in. jag tror inte alla förstår hur jobbigt det är för mig att träffa er så lite som jag gör, och ja! jag har valt det jag vet men ändå. när ni är förstående, accepterar det här som jag älskar det är då jag är som lyckligast. det är även då ni visar riktig vänskap mot mig. ännu en gång så betyder det så jävla mycket att ni faktiskt också endel av er vill gå och se annie.

jag skulle faktiskt vilja passa på att tacka alla de vänner som bryr sig och ni vet själva vilka ni är, det borde ni känna. och jag lovar att det inte är försent att bry sig än vill jag lova. jag behöver allt tänkbart stöd jag kan få, för snart är musikaltiden över för denna gången och då vill jag inte ha förlorat mina vänner. så känner du att du inte klarar av att jag har så mycket teater, håll det inte inom dig! säg det till mig nu.

tillsist så måste jag säga att alla måste se musikalen Annie, jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna :)