Träffade vissa i helgen som man inte hade träffat på år och dar, en av dem var Anton Hildorsson. Vi gick i samma klass från sjuan till nian, han flyttade sen till Stockholm för att gå på rytmus. Nu är han nog rätt känd för endel, spelar i billion ocean bland annat. I alla fall, det var sjukt kul att träffa honom igår. Inte pratat med honom på typ ett år kanske. Bara hälsat lite när han spelade på Eksjö Mässan. Inte konsigt, han har ju rett mycket att stå i. Det var inte det jag skulle säga egentligen. Bara det att när man träffar folk man inte träffat på länge så kommer minnen som vi glömt tillbaka. Tex nu då, hur bra det egentligen var i nian när vi gick där. Efter polenresan var våran klass verkligen tät och vi hade så sjukt kul hela det sista året. Jag saknar faktiskt det, plus att jag verkligen saknar mitt gammla jag.

Helgen nu gav mig en chokad händelse som egentligen inte ska choka mig. Jag ska bearbeta det men det kom under fel tid. Jag orkade inte tänka på det, inte under en sådan folkfest det ändå var. Där folk var glada och endel fyllda med sprit. Jag vill inte få hjärnar full av allt igen. Jag orkade inte det. Nu är det som fastspikat i hjärnan och allt känns rätt konsigt. Jag känner inte lust till mycket just nu. Det känns som att jag kommer göra allt i min lilla bubbla just nu. Jag måste fokusera mig i veckan. Jag måste plugga körkortsteori. Jag vill inte misslyckas med det också..