Varför kommer all ångest på kvällarna. Man undrar ju hur fan det är egentligen under dagen. Är allt bara en stor lögn eller vad händer? Jag börjar seriöst undra vad det är med, varför jag är som jag är. Det kan seriöst inte vara normalt, eller är det just det som det är? Är det så normalt att jag inte ens förstår det. Skäms för vad jag i söndagskväll till en underbart trevlig tjej. Hon skulle inte behövt veta något men rödvinet gjorde visst sitt. Jag skäms som bara den, men det kanske jag får ta? Alla säger "det går över, det är bara en fas". Jag börjar tro att det är bull shit. När fan är sen då? Jag kanske inte orkar vänta mycket längre snart. Det börjar gå över styr snart.