hela dagen har jag känt mig motiverad till att klara dethär men ångest kommer nu på kvällen. det känns verkligen som att jag har ätit alledeles för mycket idag och rört på mig för lite. skulle  behöva gå flera mil för att må bra igen känns det som. det var dethär jag var smått rädd för när jag statade mitt program och just nu vet jag inte om jag kommer klara det. men jag måste det, för min egen skull. jag vet att jag inte kan hålla på såhär länge till. det har redan förstört gymnasiet för mycket än planerat. jag har ett år kvar, snart fyller jag 18, snart är jag närmare vuxenlivet än aldrig förr. ska ätstörning få förstöra mitt liv som 18-åring. jag vill inte det. det har redan förstört för mycket. får se om jag orkar äta frukost i morgon. inte helt säkert faktiskt. fan, jag hatar ångestfyllda kväller, jag svettas/fryser i kapp och man känner sig äcklig, ful och fett. jag vill bara ha någon som ligger jämte mig och håller om mig. behövs inga ord. bara lite kroppslig kärlek. jag trodde jag hade funnit kroppslig kärlek men det var fel.
förlåt.. men ibland är det såhär och om jag ska skriva om detta programet så måste jag skriva de dåliga sidorna också.

idag åkte jag och pappa till nässjö och låste upp min blåa mobil, kärlek :)