jag kan inte förstå att det redan är slut. jag menar, det började ju nyss. det jobbiga är att jag inte kunde gråta något alls på fritidsgården men jag lovar. det är inte för att jag är känslokall. jag har bara inte fattat att det är slut än. jag kan inte förstå att vi har sjungit de sista raderna i herbert hoover, dansat de sista stegen i FBI eller agerat de sista scenerna. nu är det slut och även om jag vet att alla kommer ses så kommer man aldrig göra denna underbara föreställningen igen. det är otroligt ledsamt för annie var verkligen något speciellt. idag tog jag chansen och smet upp bland publiken för att se början av andra akten och jag började gråta. nu förstår jag varför publiken är i lyckorus när dom har sett det för det är fantastikt. atmosfären på scenen är så behaglig och man bara är där utan att behöva lägga ner så mycket energi. alla skådespelarna är verkligen enastående och kabinettet, jag kan inte säga det för många gånger. OMG!! jag förstår varför publiken tycker den är bäst. deras karaktärer är otroliga och känslan över den scenen är så otrolig.. och när de brister ut i sång. man kan inte annat än att njuta av deras skönsång. och matilda, jag började seriöst gråta och fick gåshud när hon började sin lilla acapela bit för det var så känslomässigt. jag skulle kunna sitta är i år och dar och säga hur mycket jag kommer sakna alla och hur jobbigt detta är just nu men jag ska inte trötta ut er.