Jag vet egentligen inte om jag ville ha tillbaka tider fast samtidigt tror jag att jag vill det lite. Jag hade kontroll innan, visste vad jag gjorde. Vad jag fick i mig, hur mycket jag tränade. Visst träningen har jag väl kol på men jag vet inte. Det känns i alla fall som jag hade velat stanna tiden, spola tillbaka lite. Göra om en massa, göra en massa crazy things, pierca mig, vara galen och ha kul. Visst fan har jag haft kul men nu när jag är 18 känns allt så begränsat. Man är på väg in i vuxenlivet och måste genast börja skärpa sig lite. Jag vet att många tänker att man ska vara barn så länge man kan men det känns annorlunda nu när man går sista året på gymnasiet. Inte nog med att man ska klara av skolan, man ska börja planera vad man tänker göra efter skolan, om man ska plugga, resa, jobba osv.

I morgon är det samtal igen och jag är lite rädd nu. Det du sa förra veckan gjorde ont, skrämde mig och jag vill egentligen inte tänka på det men det går inte sluta. Det snurrar i mina tankar hela tiden och jag kommer vara rädd för att jag sa säga saker som leder mig dit. Jag vill inte.

Jag önskar bara att saker och ting ibland aldrig hänt. 
Varför lova saker du ändå inte håller? 
Varför har det aldrig tagits upp? 
Varför kan jag inte få kontakt med dig?
Jag funderar på om jag börjar saknar dig, jag vill veta hur du mår men jag vet samtidigt hur det kommer bli om jag hör av mig. Alla andra påstår att det är bra för mig att vi inte har kontakt men jag vill veta hur du mår. Jag bryr mig fortfarande..