Vissa människor hinner man inte träffa så ofta och det känns alltid lite osäkert när man väl ska ses. Liksom hur tänker den andra om detta osv. Men det löser sig alltid väldigt bra och man pratar på ganska gott ändå. Jag har i alla fall sådana vänner och det känns skönt. Aldrig att jag skulle hinna träffa alla regelbundet när man har skolan, dansen, teatern och kanske ska hinna med att ta det lugnt också. Plus att den man ska träffa kanske inte har tid. Jag vet inte om jag skulle klara av att ha en massa vänner som dissar än för att man inte har tid att ses. Jag vet att jag har undvikit några just för att man mår så dåligt över det, men saken är att man inte kan göra så mycket åt saken heller.

Bea, som jag träffade idag träffade jag nog i början av december senast. Men vi hade lika kul för det. Sen hon flyttade till stan med sin mamma så har det inte blivit av. Innan bodde hon granne med pappa och då var det lätt att springa förbi varandra en snabbis eller ta en liten promenad runt kvarteren. Även om det inte är långt så hinns det inte med. Det är så skönt att hon är hon och vi tänker så lika om vissa saker och kommer så bra överens. Vi har inte samma stil alls men vi älskar både att stå på scenen och det kanske är svårt att tro, men vi är mer lika än vad man ser :)

Vet inte vart jag ville komma med detta inlägget, kanske bara säga tack till alla förstående vänner som fattar att man inte alltid hinner. De som inte deppar ihop för att man inte har setts på ett tag. Det är så det blir när man blir äldre, tiden minskar på något konstigt sätt. 


Från våra härliga, konstiga och mysiga stunder.
Hon är bäst!