kaos kanske?
Snart börjar skolan och det lockar faktiskt inte det minsta att gå dit. Visst, det är kanske inte så kul med lov när man egentligen inte gör något alls med sitt liv men jag orkar inte.
Det är ett halvår kvar och jag vet hur extremt snabbt allt kommer gå och jag kommer stå där på trappan och skrika att jag ska ta studenten innan jag hinner reagera. Det kanske är just det. Jag vet inte om jag vill ta studenten egentligen. Vad fan ska jag göra efteråt? Jag vet inte vad mitt liv kommer att erbjuda eller vilken väg jag ska ta. Vill vara kvar åtminstone ett halvår till så att jag kan vara med på Peter Pan. Men vad händer sen? Ska jag jobba, plugga eller vad vill jag med mitt liv? Jag skulle jätte gärna veta här och nu vad jag vill men jag antar att det är såhär det ska vara. Helt kaos i huvudet och allmän panik.
Jag vet att det kommer lösa sig, alla säger det hela tiden. Men kan jag inte få ha lite panik då? Egentligen vet jag inte om jag hade någon lust att veta exakt vad livet ha att ge mig. Överraskningar är väl inte helt fel. Jag har några tankar, men jag vet inte om jag vågar satsa på dem eller inte. Det är liksom två helt olika gener helt och hållet, jag vet att man måste våga satsa...
Alltså detta blev ett väldigt kaosinlägg men det får ni leva med. Det är kaos i mitt huvud nu så det är därför. Tror det är såhär för alla någon gång? Jag är ju inte mer än mänsklig så.
Min mage gör ont nu också.. fan!
Det är ett halvår kvar och jag vet hur extremt snabbt allt kommer gå och jag kommer stå där på trappan och skrika att jag ska ta studenten innan jag hinner reagera. Det kanske är just det. Jag vet inte om jag vill ta studenten egentligen. Vad fan ska jag göra efteråt? Jag vet inte vad mitt liv kommer att erbjuda eller vilken väg jag ska ta. Vill vara kvar åtminstone ett halvår till så att jag kan vara med på Peter Pan. Men vad händer sen? Ska jag jobba, plugga eller vad vill jag med mitt liv? Jag skulle jätte gärna veta här och nu vad jag vill men jag antar att det är såhär det ska vara. Helt kaos i huvudet och allmän panik.
Jag vet att det kommer lösa sig, alla säger det hela tiden. Men kan jag inte få ha lite panik då? Egentligen vet jag inte om jag hade någon lust att veta exakt vad livet ha att ge mig. Överraskningar är väl inte helt fel. Jag har några tankar, men jag vet inte om jag vågar satsa på dem eller inte. Det är liksom två helt olika gener helt och hållet, jag vet att man måste våga satsa...
Alltså detta blev ett väldigt kaosinlägg men det får ni leva med. Det är kaos i mitt huvud nu så det är därför. Tror det är såhär för alla någon gång? Jag är ju inte mer än mänsklig så.
Min mage gör ont nu också.. fan!
Kommentarer
Trackback
