På kvällarna kommer verkligen mina tankar fram på rätt sätt och kan bilda meningar. Något som är fysiskt omöjligt under den ljusa dagen. Kanske därför jag gillar nätter på något sätt eftersom jag älskar att skriva, men det hör inte hit.

Jag började tänka väldigt mycket på det där mellan en man och kvinna eller mellan en man och man eller mellan en kvinna och en kvinna.. I alla fall, kärlek är det ordet jag försöker få fram. Just nu känns mina dagar lite som en jakt efter den rätte och alla säger, likaså jag till mig själv, att "den rätte kommer när du minst anar det". Men jag har tänkt på det där... Hur ska du veta att det är den rätte och att du kommer tillbringa till liv med honom? Hörde nog någonstans att svenssonfamiljen är på väg att ändras till skilsmässo familjer. Det börjar bli så vanligt att vuxna skiljer sig. I för sig tycker väl inte jag att det är helt fel. Kan man inte leva med varandra så kan man inte, det kan ofta påverka barnet i fall ni inte trivs men ändå håller ihop. 
Jag har skilda föräldrar och har haft det i snart 6 år, de kunde inte leva med varandra och för mig låter det egentligen helt logiskt. Om man nu ska leva efter den rätta, hur tusan är man säker att det är den man skaffar barn ihop med. Man kanske helt plötsligt tappar glöden. Ska det då vara fel att skilja sig? Nej. 
I för sig gillar jag inte att folk skiljer sig och jag själv vill helst hitta en man, som när jag väl har skaffat barn ihop med ska va min hela livet. Jag tror det kan bero på att jag själv är skilsmässobarn och saknar den "vanliga" familjen. 
Men frågan är varför det ibland känns som att jakten efter den rätta börjar redan nu? Jag är snart 19, precis börjat mitt vuxna liv, har knappt koll på hur jag själv fungerar och inte helt klart vad jag vill med mitt liv riktigt.. Ska jag då för vissa tyckas försöka hitta den rätte att leva hela mitt liv tillsammans med. För mig låter det rätt ovettigt. Visst, jag saknar kärlek och närhet som bara den och hade hoppats att den rätta, i alla fall just nu kunde dyka upp. För kan det vara så att man har olika rätta för vilken tid i livet man befinner sig i?

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt..


Photo by sofia johansson