Ibland älskar jag kvällarna men idag kan jag inte bestämma mig. Nu ska jag verkligen inte sitta och deppa i bloggen inte för det behöver inte ni lägga er i. Jag vet att jag skrev konstiga saker för ett tag sen men jag antar att jag ville ha uppmärksamhet heller något liknande. 
Men jag tror (eller har jag fel), att man börjar tänka mer på kvällarna när man ligger där i sin säng och kommer på sig själv att man inte är trött. Så har jag det rätt ofta, min hjärna har visst värsta kvällsaktiveringen tror jag. 
Jag vet inte ens om jag vill skriva något som jag tänker på för det har ändå inte med er att göra. Min största önskan är bara att saker och ting ska lösas upp och bli bra igen. Jag pallar bland annat inte gå hemma längre. Är sjukt trött på det plus att det gör mig deppig att bara gå hemma. Jag vill kunna tänka klarare och inte fastna i grubbel hela tiden. Jag vill våga mer och bryta isen på något vis, på mig själv alltså. 
Sen är jag jävligt förbannad på mig själv att jag inte tar tag i livet för jag vet att det inte kommer på ett guldfat. Men att jag inte kan bli frisk från öronskit/förkylning mm gör mig inte ett dugg pepp på att ta tag i saker. Jag är bara trött hela dagarna i stället. Får helt enkelt försöka med nästa vecka då öronen förhoppningsvis har blivit en aning bättre.

Imorgon har jag en fullspeckad dag tillsammans med bla Jonathan Sand. Vi ska först till Jönköping och dela ut affischer och sen drar vi till lokalen direkt när vi kommer hem. På kvällen efter föreställningen sticker jag illa kvickt till Elle för myspys med härliga tjejer.