När saker helt enkelt spårar ut är det viktigaste man kan ha, vänner.
Nu har det inte hänt mig något allvarligt så, men jag har en vän. En mycket kär vän som jag lärde känna för ett år sedan. En person som dök rätt ner hos mig under en jobbig period. Vi blev snabbt väldigt bra vänner och jag saknar den tiden rätt mycket. När hon ringde mig och berättade vad som hade hänt blev jag inte ledsen, arg, eller särkilt orolig. Mer förstående och vetande hur det känns och vad som kan tänkas hända i hennes huvud. Har beslutat mig att åka till henne i helgen och bara va. Jag vet att det är uppskattande, även om det är sjukt svårt och jobbigt att säga just då.
Självklart påverkar det mig eftersom jag fattar hur det är. Men det räcker inte där, har även andra saker som måste redas ut lite här och där. Har utbildning på jobbet just nu, den är svår och tankarna är på helt andra håll än just där. Men jag måste fokusera mig på detta nu. Har bara denna veckan på mig att klara denna utbildningen annars lär det inte gå så bra på jobbet.
Imorgon har jag samtal med min kurator och det känns skönt att släppa lite på allting. Har i för sig pratat lite med Elsa och Elle nu på kvällen och dem är så bra.

Nu ska jag ta mig en kopp te och fundera lite till på allt.