Det är något med natten som gör att jag liksom på något sätt bestämmer mig för att vara vaken lite extra. Kanske är det mörket, stillheten, tystnaden och lugnet som lockar mig? Vem vet egentligen.

Jag hatar att gå upp tidigt, det vet många med mig att jag gör. Jag är en sådan som ligger och drar mig och kan sova hur länge som helst. På något sätt känner jag att det är onödigt att gå upp tidigt om man är trött. Inte för att man blir piggare ju längre man sover men ändå. Jag vill egentligen tycka tvärt om. Jag kan ändå inse myset med att sitta vid nyhetsmorgon och dricka sitt morgonkaffe och känna ett litet lugn innan dagen sätter sin prägel. Går kanske ändra på sig men det tar nog ett tag. 

Egentligen gillar jag inte att inte kunna somna på nätterna. Det är då ens hjärna går på högvarv och varje tanke utökar sig och verkar inte vilja sluta snurra. Jag kan ligga timmar och bara kolla upp i taket och inte riktigt veta säkert vad som försigår där uppe.

Åskan slår ner utanför fönstret och regnet krastrar mot rutan. Men det är okej inatt med åskan. Den skrämmer mig inte. Känner mig mer mysig ikväll fast att tankar säger annat. Ikväll kanske jag vinner över tankarna?Vänt